Hun har gått gjennom flere spontanaborter, svangerskap utenfor livmoren og assistert befruktning. Her forteller vår svenske jente om hvordan det gikk videre. Min bokade tid hos en ivf-klinik i Sverige blev av, och eftersom vi inte fått nått positivt svar ang. Vår remiss så bestämde vi oss för att köpa ett trepack-försök. Vi var nu uppe i 100.000 kr i vår strävan.
Första försöket startade i november 2002. Jag blev fruktansvärt överstimulerad av behandlingen.Kunde inte gå, stå, eller andas. Men jag fick ett positivt testresultat. Och eftersom en av sjuksköterskorna lugnat mej med att jag inte har större chans att få ett nytt utomkved, än nån annan så var jag inte så orolig.
Vid ivf ultraljudar man ca v 6-7, för då skall det finnas hjärtverksamhet. Jag fick tid 19 december.
En timme efter ultraljudet befann jag mej på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. Skulle förberedas för operation av mitt tredje utomkved, förorsakat vid ivf
Klart att tanken fanns, varför tog dom inte bort den sist. Läkaren på Sahlgrenska menade att det var idiotiskt. Jag var ett klart högriskobjekt.
Nästa försök blev nu i februari 2003. Det blev faktiskt positivt!! På nåt sätt känns det som om min kropp kämpar allt vad den kan för att bli gravid, både med och utan äggledare!
Denna gång fick jag se ett litet hjärta 2 april, och jag kan meddela att tårarna flöt fritt. Det som är otroligt jobbigt är att jag är orolig hela tiden.
Sitter och känner efter om det gör onti magen, springer på toa för att kolla om det kommit nåt blod. Fick en liten blodig flytning en vecka efter ultraljudet, och dan efter satt jag i bilen ock körde 60 mil för att kollaupp detta. Nu var det lilla livet hela 10mm och hjärtat tickade som bare den.
Läkaren frågade om jag ville ha en bild, jag skämdes när jag sa ja. Det syntes ju knappt vad det var, men kanske detta blir enda bilden jag kommer at få, tänkte jag. Eftersom jag är så orolig, har jag sökt upp en suverän kvinnlig gyn/födselläkare i Oslo. För att få göra några xtra uljud.
Den 28/4 var min lilla groda 3,3 cm. Och denna läkare var så hygglig att hon satte upp mej igen om två veckor. Då menade hon att efter 12 veckor, är riskerna lite mindre. Jag har redan bestämt mej för att om inte hon vill göra fler uljud på mej, skall jag ringa Sverige och åberopa psykisk svaghet! Undra om det går??
Detta kanske kan inspirera er som haft det tufft. Ibland måste man kämpa långt över sin förmåga. Jag är långt ifrån säker på att jag kommer att kunna skicka in min födselhistoria till er även om jag hoppas. Men man får ta ett steg i taget!
